Under åren 1710-1711 då pesten härjade i Finland förbjöd man begravning på kyrkogården. I Gamlakarleby begravdes epidemins offer på en ny muromgärdad begravningsplats utanför staden. Begravningsplatsen grundades på 1770-talet i närheten av den gamla pestgravgården. Gravskicket skilde sig från det nutida. De som hade avlidit under vintern placerades först i gravgårdens vita gravkamrar för att begravas på våren då tjälen gått ur marken.
Namnet på Katarina begravningsplats sägs ha fått sitt namn efter den lokala borgardottern Catharina Pattlin. Hon testamenterade medel till kyrkan, och därför uppkallade kyrkan begravningsplatsen efter henne.
Invid gravgården står en skulptur till minne av de som blev kvar i Karelen (Veikko Leppänen, 1958).
Den gamla servicestationen