I anslutning till fyren uppstod ett litet samhälle som bestod av fyrmästarens och fyrvaktarnas familjer. Livet på ön var kargt. Man odlade potatis i små täppor bland klipporna, myllan hämtades från land. Gräset på ön räckte till för en ko. Man fiskade och vintertid gick man på säljakt. Fyrmästarens viktigaste uppgift var att ansvara för fyrbyggnadernas och -redskapens underhåll och övervaka att fyrvaktarna skötte ljusanläggningen ordentligt. Ifall fyren var utrustad med en mistklocka, hade han även ansvar för att vid försämrad sikt ge ljudsignaler. Fyrmästarna var ofta utbildade personer och vid sidan av sina egentliga uppgifter fungerade de dessutom som lärare för fyröns barn, som juridiska och själsliga rådgivare och ibland även som hälsovårdare.
Fyrvaktarna ansvarade för skötseln av ljusanläggningarna, städandet av byggnader samt mindre reparationer. Dessutom var det fyrvaktarnas uppgift att transportera fyrmästarens brev. Det fanns strikta instruktioner speciellt gällande underhållet av ljusanläggningarna, eftersom smuts och damm snabbt tärde på linssystemet. Rökning och allt dammorsakande arbete var strikt förbjudet i ljusrummet. Fyrljuset tändes vanligen vid solnedgången och släcktes då solen gick upp. Fyrmästarens och fyrvaktarnas hus[HL1] byggdes 1887, något innan själva fyren. Husen samt bastun och magasinet står fortfarande kvar i hjärtat av det gamla fyrsamhället. Byggnaderna används nuförtiden för uthyrning.
Tyfonrummet bredvid fyren fungerade som en signalplats för förbipasserande fartyg. Under dimmiga tider öppnades luckorna i husets gavel och från de stora dimmhornen hördes varningsljud till fartygen som närmade sig. Gamlakarleby Sjöräddare rf tog år 1977 i bruk lotsstationens gamla tyfonrum intill fyren.
Stenkumlet
Sedan 1750-talet fanns på Tankar ett gammalt sjömärke som bekostats av de borgerliga i Gamlakarleby. Detta 3,5 meter höga stenkummel hade ett toppmärke som utgjordes av tunnor fastsatta på en ca 6 m lång stång. År 1825 byggdes en båk bredvid kumlet. Den var rödmålad, hade formen av en bruten pyramid och i båda ändorna av takåsen fanns en stång med tunnor som toppmärken. Stenkumlet står fortfarande kvar vid fyrsamhället. När fyren byggdes användes en ansenlig mängd av kumlets stenar till fyrens grund. Kumlet har växt åter till sina nuvarande mått tack vare alla besökare på ön. Det har nämligen hört till god sed att den som första gången besöker ön skall bära en så stor sten som hen orkar från stranden till kumlet. Numera har man frångått denna tradition.
